Torsby Sportbladet går igenom alla kommunens fotbollslags säsong idag fortsätter vi med Rinns AIK.
Det blev en oerhört tuff säsong för Rinns AIK i division 5. En säsong som jag hade förhoppningar om att det skulle bli säsongen då Rinn skulle säkra sin status som en division 5 klubb blev till en rejäl mardröm.
Oron signalerna kom redan under försäsongen när man började spela träningsmatcher och det saknades oerhört många viktiga spelare. Det blev tidigt klart att Carl Lundell enbart (spelade en match med Rinn) skulle spela för samarbetsklubben Västanviks AIF. Men även spelare som lagkaptenen Henrik Skoog, bröderna Henric och Robin Ericsson och kusinen Andreas Ericsson saknades (deltog väldigt lite under säsongen). Även Kristoffer Fallgren och William Berglund listan skulle kunna bli längre av namn på spelare som försvann. Lägger vi sedan till Oscar Ericsson och Petter Johannesson som gick till respektive Nordvärmlands FF och Västanviks AIF så känns det som ett under att man fullföljde säsongen egentligen.
In kom bröderna Erik och David Svensson, men Erik skadade sig under försäsongen och återvände från skadan inför säsongen sista månad. ”Räddningen” skulle bli samarbetet med Västanviks AIF och främst av Graneviks nedlagda U-lag. Om vi resumerar en topp 15 lista på spelare som deltog i minst tio matcher så hittar vi sex spelare som tillhör Västanviks AIF’s U-lag. Rinn använde 37 spelare under säsongen och 19 av dom var Västanviks spelare. Av dessa 19 är 12 spelare från U-laget som spelat division 7 fotboll, en och annan har fått känna på division 4 men dom var få.
Vårsäsongen skulle trots allt bli en helt okej inledning på seriespelet. Man tog en imponerande seger borta mot Kils AIK (1-2). Sedan förlorade man tämligen stort men inte helt oväntat tre raka matcher (Töcksfors IF 0-4, Säffle SK 2 6-0 och FBK Karlstad 2 1-4) mot tre av förhandsfavoriterna till att vinna division 5.
Föregående säsonger i division 5 så har Rinn klarat sig kvar mycket på grund av att man vann dom ”rätta” matcherna, det vill säga mot dom andra bottenlagen. Tidigt så började man snegla mot just det som den enda livlina som fanns för lagets överlevnad i division 5. Efter tre raka förluster så var det nu dags för att möta dom tre lagen (Rottneros IK, IK Arvika Fotboll U och Årjängs IF) av dom fyra (Hertzöga BK 2) som man skulle behöva ha bakom sig när man spelat färdigt. Man skulle besegra både Rottneros IK (0-2) och IK Arvika Fotboll U (2-1) innan man åkte på en förlust borta mot IFK Skoghall men man besegrade Hertzöga BK hemma (3-0). Man tog 9 av 12 möjliga poäng mot konkurrenterna samt kunde lägga till tre poäng till från segern i seriepremiären mot Kils AIK, det gav laget 12 poäng. Att man sedan förlorade mot Norrstrands IF (3-0) och IF Örnen (0-4) innan serien vände och det blev även förlust mot Kils AIK (0-3) så var vårsäsongen godkänd med god marginal.
Trots spelarbristen och en hel del obeprövade spelare i division 5 så hade man klarat av vårsäsongen på ett bra sätt som sagt och hopp om att kunna klara av att säkra kontraktet relativt snabbt under höstsäsongen var stort.
Ack så lite vi visste om vad hösten skulle föra med sig. Spelarbristen blev än mer påtaglig när det försvann tre spelare som flyttade från Torsby runt om landet. Återstarten efter sommaruppehållet blev chockartat med en 10-0 förlust borta mot Töcksfors IF. Sedan blev det en uddamålsförlust mot Säffle SK (1-2) innan man ställdes mot Rottneros IK, som hade noll poäng efter vårsäsongen men som inför höstsäsongen förstärkt laget en hel del. Det blev ännu en uddamålsförlust (0-1) där gästerna avgjorde på tilläggstid.
Oron började växa men man hade fortfarande 9 poäng att ta mot dom resterande konkurrenterna. Spelarbristen gjorde att man lämnade WO till bortamatchen mot FBK Karlstad 2 och det var inte en glad Cesar Acuna, tränare för Rinns AIK som intervjuades av Torsby Sportbladet efter att WO blivit officiellt.
Två av dom tre resterande måste matcherna kom efter varandra efter WO matchen och det skulle bli en storförlust (IK Arvika Fotboll U (4-0) och en storseger Årjängs IF (6-2), hoppet väcktes igen men man hade inget i egna händer längre. Man var tvungen att hämta poäng från matcher som inte förväntades av. Mot IFK Skoghall hämtade man upp ett 0-2 underläge till 2-2 med cirka 37 minuter kvar av matchen men ett självmål med tio minuter kvar av matchen skulle bli förödande för Rinn.
När man åkte till den viktiga bortamatchen mot Hertzöga BK 2 med 15 spelare därav dom fyra avbytarna tre var spelare som knappt spelat under säsongen och den fjärde spelaren var tränaren för att inte nämna en spelare i startelvan som inte heller han spelat mycket under säsongen säger tyvärr det mesta om hur säsongen varit för Rinnevi laget. Att trots detta förlora ”bara” med 6-4 kändes som ett litet mirakel.
På dom två kvarvarande matcherna blev det 16-0 i målskillnad (Norrstrands IF 0-6 och IF Örnen 10-0) gjorde att man blev nedflyttade och sist i division 5. Rinn har alltid sett som lite av att vara ett höstlag kunde denna säsong bara ta tre poäng under höstsäsongen.
Nu ställs klubben inför en jobbig vinter där det kanske skulle behövas rensas luft bland spelartruppen och styrelsen för att få svar på varför det blev som det blev i år? För i skrivande stund så känns det osäkert om vi får se ett Rinns AIK i division 6 eller överhuvudtaget på A-lags nivå.
Rinns AIK ligger mig varmt om hjärtat efter mina sex säsonger som tränare för klubben och det smärtar mig att se hur tungt det har gått för klubben denna säsong och jag hoppas att dom drivande i klubben har orken att vända på detta.