Torsby Sportbladet har pratat med Rinns AIK tränaren Henrik Bood för att tillsammans göra en återblick på den gångna säsongen.
Ni fick en tung start på säsongen med fem raka förluster och 2-13 i målskillnad. Hur hanterade du personligen denna inledning på säsongen?
Klart man alltid önskar sig en bättre start på en säsong men hände en del med skador m.m. som man inte riktigt kan styra över.
Personligen bara att förenkla saker och hålla lugnet då man ändå kände att det kommer vända och tro på kvaliteterna som man vet laget har.
Första segern kom hemma på Rinnevi mot Arvika U, hur stor betydelse hade konstgräset på inledningen av eran vårsäsong?
Jag får väl anse mig höra till den ”gamla” skolan nu som tycker fotboll ska spelas på naturgräs. Sedan spelar det kanske in till viss del i början av säsongen att vi lider av att spela matcherna på konstgräs eftersom vi inte har samma träningsmöjligheter på konstgräs som andra lag i serien kanske har.
Ni hade redan några skador men just i denna match om jag inte minns helt fel kom den första axelskadan och veckan efter åkte ni på ännu en axelskada. Utan att ha någon statistik på alla skador i kommunens fotbollslag så är min känsla att ni drabbades hårdast. Hur stor inverkan hade skadorna på er säsong?
Min känsla är likadan att vi hade fruktansvärd otur med skador i år, inte några mindre skador heller utan sådana som det var lång läkningstid på och som i ärlighetens namn kanske inte blev riktigt bra under hela säsongen.
Så klart det hade påverkan på vår säsong när vi hela tiden får rotera på positioner och vissa spelare kanske får spela på sin 3:e position mer än man önskar.
Även att man tappar mycket fysik/kondition vid en skada vilket gör att bara för att man kommer tillbaka från skadan så är man kanske inte i full matchform direkt.
Det är svårt att förhindra skador men känner du nu i efterhand att ni hade kunnat träna annorlunda?
Inte sett till de skadorna som det handlade om under säsongen.
Man brukar säga att ”den enas otur en annans tur” med det sagt så syftar jag på att andra fick kliva fram och den som enligt mig kanske tog sin chans på bästa sättet var Elias Björklund, håller du med?
Elias tog verkligen chansen i år, man får inte heller glömma bort hans ålder som man kanske gör ibland och ställer lite för höga krav på en sån ung kille.
I den åldern viktigast att Elias får känna och våga göra sin grej samtidigt som man han är lyhörd för andras tips och råd vilket jag tycker Elias gjorde väldigt bra under säsongen.
Man måste också få känna i den åldern att det är okej att få testa något och kanske inte lyckas alla gånger utan att behöva vara rädd att bli utbytt eller liknande.
Tror också gruppen/laget Rinns AIK har gjort att Elias fått känna en trygghet under säsongen, han har bra lagkamrater helt enkelt.
Under säsongen så lyfte du fram just Elias och hoppades att tränarna i distriktslaget hade ögonen på Elias, belöningen kom efter säsongen genom att Elias blev uttagen till distriktslaget. Ett välförtjänt belöning på hans säsong?
Det tycker jag absolut. Också kul att se att man inte behöver stå skriven för någon mer ”känd” förening för att få chansen i distriktslaget.
Resultaten och prestationerna under höstsäsongen var väldigt ojämna, minns bland annat en mycket bra genomförd match hemma mot topplaget Munkfors (0-1) där ni faktiskt var det bättre laget trots förlusten, eller matchen borta mot Kil (1-2) där ni både spelade bra och vann, men även matchen hemma mot Ämtervik (0-3) där ni inte riktigt var på ”plats”. Enligt dig vad var anledningen till denna ojämnhet?
Svårt att svara på, en del tror jag är t.ex. tidig matchstart mot Ämtervik och de kommer in i matchen med ett annat självförtroende.
Sen samma sak mot Ämtervik som resten av säsongen att vi skapar ändå chanser men de vill inte gå in i mål, blir lätt då psykologiskt negativt när man istället släpper in ett mål och man då hela tiden fortsättningsvis söker den solklara målchansen innan man går på avslut.
Fotboll går ut på att göra fler mål än motståndarna, jag har utnämnt Västanvik som kommunens lag med flest missade solklara målchanser och Rinn tätt efter. I erat fall så är bortamatchen mot Värmskog en praktexempel på detta där bara under den andra halvleken brände ni en 5-7 målchanser och detta var bara under 45 minuter. Hur jobbade ni under säsongen med just att försöka bli mer effektiva?
Nu såg jag faktiskt ingen match med Västanvik i år, annars trodde jag vi var solklar etta där med missade målchanser. Vissa matcher i år så kändes det nästan sjukligt när bollen inte gick in i mål och Värmskogs matchen var nog kulmen på det, hade kunnat spela 90 minuter till utan att ha fått in bollen.
Vi tränade ändå mycket avslut under säsongen och under träningarna var det precis tvärtom att där satt bollarna perfekt hela tiden.
Tror det bara var psykologiskt under säsongen att det inte blev fler mål än det blev.
Något som jag vill lyfta fram är att trots att ni under större delen av säsongen legat på nedflyttning och kvalplatsen så har jag inte känt någon panik varken från dig, spelare och dom andra ledarna runt laget, var ni hela tiden säkra på att ni skulle klara av vad som såg ut att vara svårt nämligen att både undvika nedflyttning och kval?
Tror hela laget kände en trygghet att vi skulle klara det.
Även styrka i laget att det var aldrig något gnäll eller sura miner på varken match eller träning utan alla hade hela tiden modet uppe och trodde på att vi löser uppgiften.
Vem var er mest värdefulla spelare under säsongen?
Laget som utser detta på lagfesten varje år så vill inte föregå den utnämningen.
Men som tränare tycker jag många aspirerar på den titeln i år beroende på hur man vinklar och vrider på det.
Vi är i denna stund på året då alla undrar om tränarna blir kvar i sina klubbar eller inte, hur ser det ut för dig personligen blir du kvar ännu en säsong i Rinns AIK?
Inget bestämt ännu och inte pratat med klubben, spelarna eller familjen om det ännu.